I kärlekens tecken

Idag är det alltså dagen vi skall fira kärlek. Den kommersiella kärleksdagen. Mysigt? Ja kanske, men mest ett påtvingat måste. Vi i vår familj "firade" kärleken i helgen. Det blev en familjemyshelg i stugan. Det är så avkopplande, mysigt, fridfullt. Det är en frizon helt enkelt. Jag bara älskar det. Litet, tätt, mysigt, familjärt. Efter barnen tror jag att stugan är det bästa vi har. Havsluft och havet är så ro givande. Ett lugn känns i hela kroppen! Vi promenerar, fikar, läser, spelar spel, äter gott. Efter hektiska veckor är det så härligt att komma ner. Ja det känns som att det inte finns tillräckligt många bra ord för att beskriva hur jag känner. Ni borde prova!

Ni är så klart välkomna till oss. Men då rekommenderar jag sommaren. Lite kallt nu. Jag längtar efter att vi kan hålla altandörren öppen. Springa ut och in i shorts och linne. Höra alla glada grannar som rör sig omkring stugorna. Lukten av grillar som tänts. Nu börjar resan dit =)

Jo då, vi lever.

Jo då, vi lever. Även om jag inte ger sken av det här på denna sidan. Men som idag tex, har vi varit i backen, allra högst levande. Jag har tränat, kändes som att jag levde då med! Inget snack om saken. Så jag har väl helt enkelt haft för mig annat än att vara här. Även om jag går in via denna sidan för att läsa de andra bloggarna som ni ser länkade till vänster.

Träning har det faktiskt blivit en hel del av denna veckan, otroligt skönt. Det behövs om man säger så. Jag har styrketränat mer nu än på länge, men det är väl egentligen för att slippa göra det som jag borde men som är rätt mycket tråkigare, konditionsträna. Men det är det som måste till mer framöver. Å andra sidan så börjar ju snön försvinna på gatorna, så förhoppningsvis kommer det att kännas mer inspirerande att ta sig ut och springa. Som nu till exempel, så håller jag på att konvertera lite låtar från spotify till mp3-filer så att jag kan få dem med mig i telefonen när jag skall ut och springa. Ingen musik, absolut ingen löprunda.

Nu är det snart dags för solsidan :)